Brakycefalt syndrom (BOAS)

 

Trubbnosiga (brakycefala) hundraser har blivit mycket populära och fransk bulldog finns numera på 10-i-topp-listan i Sverige. Tyvärr kan deras korta nos och huvud medföra problem med bland annat andningen. Detta kallas för brakycefalt syndrom.

Luftvägen genom näsborrarna kan vara för trång. När luften andas in sugs den ihop istället för att utvidgas. Detta medför att hunden onaturligt mycket andas genom munnen istället för nosen.

Passagen mellan näshålan och svalget täpps igen eftersom den mjuka gommen är lika stor som hos hundar med större huvud.

Luftstrupen och bronkerna kan vara underutvecklade. Broskringarna utvecklas inte som de ska.

När hunden måste anstränga sig för att andas påverkas andra vävnader i de övre luftvägarna så att de svullnar och faller ihop vilket får hunden att andas ännu sämre.

Typiska symptom på brakycefalt syndrom är andningsbesvär i kombination med andfåddhet, snarkningar, väsande andning, kväljningar, uppstötningar och/eller träningsintolerans.

Den lilla nosen medför också en mycket mindre slemhinna i nosen. Blodet i slemhinnan står i direktkontakt med hjärnan och hjälper den att hålla sig sval. Är slemhinnan för liten får hunden svårare att reglera sin temperatur vid hässjning och brakycefala hundar blir lättare överhettade och är svårare att kyla ner.

De brakycefala raserna kan även lida av hudproblem eftersom deras hud veckar sig. Det lilla huvudet gör också att tänderna får svårt att få plats och vid operationer i munnen är det större risk att skada ögon och annan känslig vävnad eftersom allt sitter så nära varandra.

Dessa hundar har också ofta utstickande ögon vilket gör dem mer utsatta för skador på ögonen. Risken för bulbprolaps (ögonframfall) ökar också. 

Sedan årskiftet (250101) kräver SKK att en BOAS-gradering vid avel på fransk bulldog, engelsk bulldog och mops.