Min praktik, del 2 - Lillskiten

 På Ölands djurpark finns det tre tigrar: pappa Nicko, mamma Nessa och deras avkomma Estelle eller som hon kallas "Lillskiten" eller "Lillan". När Estelle föddes för ca 18 månader sedan så var tyvärr hennes mamma helt ointresserad av att ta hand om henne så skötarna fick lov att flaskmata den nyfödda. Tigerungen fick namn efter prinsessan men privat kallas hon alltså "Lillan".

Lillan är numera inte så liten längre. När hon blev ett år så var skötarna tvungna att sluta gå in till henne. Inte för att hon blivit elak utan för att hon helt enkelt inte förstod att hon blivit stor och stark.

Fortfarande så märks det på henne att hon är van med närkontakt med människor. Hon kommer gärna fram till gallret och stryker sig mot det när man står där och hon leker gärna med en. Bägge hennes föräldrar tar mediciner som "göms" i köttbitar. Lillan är dock mer intresserad av dessa köttbitar än sina föräldrar (framförallt pappa) så för att locka bort henne fick jag försöka distrahera henne när det var dags för medicinering. En favorit var när jag hade en skurborste som jag drog längs gallret så att hon kunde nafsa och klösa mot den. Hon gillar också att "jaga" besökare på parken.

Lillan lär vara yngst i flocken men det är hon som styr och ställer med de två äldre tigrarna. Än så länge tolererar de det (för det mesta) men rädsla finns att pappa, som såklart är mycket större och starkare, en dag får nog. Vi får hoppas att hon håller sig på rätt sida gränsen på vad han orkar med.

Parkens tigrar tillhör arten Amurtiger som idag är starkt hotad. Man räknar med att det finns blott 300 individer kvar i världen. Tigrar som föds i djurparker används därför i avel för att bevara arten och med stor sannolikhet kommer Estelle att behöva flytta snart, innan hon blir könsmogen. Du kan läsa mer om Estelle i artikeln jag skrev om i ett tidigare inlägg.

Amurtigrar är världens största kattdjur och det märks inte minst när man ser pappa Nicko. Han är en riktig bjässe men när han ska få medicin är han dock mycket stingslig. Han tar köttbitarna med stor försiktighet och om han känner smaken av medicinen så spottar han ut köttbiten. Det är fascinerande att se ett djur med så stor mun med vassa tänder ta en liten köttbit så försiktigt med framtänderna.

Som ni förstår så går man självklart aldrig in till tigrarna men jag har ändå fått stå där. Öga mot öga med en tiger. Jag har fått mata dem med köttbitar i en stor pincett och jag har klappat Estelle på klorna när hon stod upp mot gallret. En upplevelse för livet!