Min praktik, del 3 - Att väcka den björn som sover

 

Parkens två björnar är ett syskonpar, Ursu och Sandra, av arten Kragbjörn. Det vi gjorde först varje morgon var att väcka dem. Sandra var oftast redan uppe men Ursu var alltid morgontrött. Han låg gärna på rygg i halmen och såg så morgontrött ut, med rufsig päls och halmstrån i frisyren. Efter att ha kollat hägnet så släppte vi ut dem. Ursu fick vi oftast locka ut med frukter. Äpplen, clementiner och, framförallt, vindruvor var favoriter men banan vägrar de att äta. 

När Ursu åt frukt så plockade han upp dem försiktigt med munnen och la dem ovanpå ena framramen innan han började äta. Vindruvor plockade han en i taget och lämnade kvar grenen.

Kragbjörnar lever normalt i Asien och har fått sitt namn av den kragliknande pälsen runt halsen. De känns även igen på den halvmåneformade vita haklappen. De tycker om att både klättra och simma och går upp på två ben om de vill nå föda och/eller luka på saker. De är solitära och har ett betydligt mindre revir än den svenska brunbjörnen.

Björnarna såg ut som stora hundar och det var frestande att gå in till dem och krama dem, vilket vi självklart inte gjorde, men jag har i alla fall matat Ursu genom gallret.